När ska man så?
Det beror egentligen på vilka förutsättningar man har. Man kan så hela året om. Som praxis brukar jag rekommender december-april om man väljer att dra upp sina fröplantor utan hjälp av artificiellt ljus. Man bör dock akta sig för att så senare än juni, då fröplantorna knappast hinner bli så pass stora att de utan besvär överlever vintervilan. För att fröplantorna skall växa bra behöver de mycket ljus, så räkna med att långsam tillväxt av de små plantorna under vintern om du inte använder konstljus! De tar dock fart i april-maj när solen stiger på himlen och ger mer ljustillskott.

Bästa sättet för att få starka livskraftiga plantor är att använda sig av konstgjord belysning under de annars så mörka vintermånaderna. Det finns flera olika typer av lampor på marknaden; numera finns mycket prisvärda och effektiva LED-lampor för odling. De avger mycket kraftigt ljus utan speciellt mycket värme och har visat sig vara idealiskt för ljuskrävande växter som kaktéer och andra suckulenter. Används odlingslampa kan man börja i november-december. Året efter har man då fina, kraftiga plantor varav en del redan är blomningsmogna (Rebutia, Frailea, Sulcorebutia m fl). Armaturen kan med fördel placeras i t ex en svalare källarlokal, då varierande temperatur mellan dag & natt ofta är gynnande för groningen.
Jordblandningen skall vara vattenabsorberande, kornig och porös. En alltför kompakt, humusrik blandning hämmar tillväxten men ger framför allt en stor risk för röta. De senaste åren har man börjat använda mineralsubstrat i allt större omfattning, och det har blivit allt lättare att få tag på detta. Bland dessa substrat kan nämnas pimpsten, perlite, vermiculite och lavagrus/lavalit. Vissa odlare använder en rent mineralisk blandning vid frösådd. Jag kan istället rekommendera en 60/40 blandning, dvs 60% mineralsubstrat och 40% humus, t ex vanlig "kaktusjord" som finns i de flesta blomsteraffärer. Detta ger en mycket bra, vattenabsorberande men samtidigt porös och "luftig" blandning. Utan humus är det lätt att fröna hamnar för långt ner i mineralsubstratet vid vattning. Humuset binder ihop blandningen och gör den lagom fast, samt håller ytan fuktig längre. Har man inte tillgång till mineralsubstrat blandas kaktusjorden ordentligt med tvättad sand.
Portionera upp jordblandningen i små krukor, ca 5-6 cm breda, men spara 5-10 mm till kanten. Fukta jorden helt. Strö över fröna ± jämnt på ytan. Storfröiga sorter (t ex Yucca, Opuntia, Agave) trycks lätt ner i jorden så att de täcks. Strö lite sand över ytan och fröna, bara tunt några millimeter så att fröna knappt täcks , för att förhindra att alger och mossa sprider sig. Duscha ytan en sista gång. Placera krukorna i ett s k miniväxthus som håller hög fuktighet. Alternativt ställs krukor i genomskinlig plastpåse, men risken finns att de välter. Placera ev i början lite plast direkt på krukorna för att öka luftfuktigheten närmast fröna (klipp sönder en vanlig genomskinlig plastpåse). Viktigt! Se till att ytan ej torkar ut under den första månaden. Torkad jordyta innebär oftast att groning avbryts.

Man kan räkna med en grobarhet på ca 40-100% med ca 50% som snitt. Detta är oftast mitt resultat när jag sår. Givetvis är det olika för olika sorter. Vissa är mycket svåra att gro och har inget med frönas åldar eller kvalitet att göra. De flesta gror inom en till två veckor, men ett par månader är inte ovanligt för ex vissa tjockskaliga Opuntier. Det kan också komma "eftersläntare" i krukor där fröna grodde tidigt - såna överraskningar är alltid välkomna!
Efter ett par månader, när de flesta fröna har grott och de blivit friskt gröna, kan fuktigheten och vattningen/duschningen trappas ner något, och det gör inget om substratet torkar ut någon dag. Vissa arter kan vara mer fuktkänsliga än andra, så om du ser att någon planta börjar ruttna eller om det sprids mycket mögel; lufta krukan ett tag och låt det torka upp någon dag. Man ser på plantorna om de mår bra eller inte - friskt gröna, uppsvällda kroppar ska det vara! Ibland gror inte vissa sorter alls, trots att man tycker man gjort rätt och fröna är nyskördade. Sånt händer även den mest ”garvade” odlaren! Gödning kan ges några veckor efter groningen, och jag rekommenderar "Blomstra" (halv dos) som gett bra resultat.
Omskolning av de små plantorna, normalt ca 5-10 mm höga, kan ske i början av sommaren (om man använt konstbelysning). Plantera dem i rader i små lådor, minst 5 cm djupa, och täck med sand för att ge stadga och förhindra snabb uttorkning. Vattna ofta vid varmt väder, ställ ljust men inte i direkt solljus. Använd helst skuggväv el dyl. Titta på plantorna - ge mer ljus om de ser ut att må bra! Ju mer ljus dessto kraftigare växtsätt, friskare kroppsfärg och vackrare taggar!

Tips - Fleischer-metoden
Sådd av vissa småfröiga kaktusarter kan var nog så besvärligt. Exempel på släkten är Aztekium, Strombocactus, vissa Parodia och Blossfeldia. Inte för att de gror dåligt, utan snarare på grund av senare problem med t ex utorkning av jordytan, mossa, alger, sciara flugor etc. Ett måste för att lyckas med dessa krävande sorter är att hålla plantorna i jämn fuktighet och med ett substrat som ej är täckt av alger och mossa. Hur lyckas med detta?
Det sätt jag provat är den s k Fleischer metoden, där vi använder oss av en väl rengjord glasburk (ca 10 cm hög) som vi fyller till hälfen med substratet beskrivet ovan. Efter en rejäl genomfuktning ställer vi burken i mikrovågsugnen på full effekt 1-2 minuter i ett försök att "sterilisera" det (lyckas ej till 100%). Därefter strör vi ut fröna som vanligt och täcker snabbt burkens ovansida med plast (typ GladPack) och tejpar runt om för att få så tätt som möjligt.
